Hormonerna talar, ruvardag 6

Efter att ha genomlevt nedreglering och stimulering utan märkbar effekt på humör eller psyke har Progesteronet nu slagit till ordentligt.
Idag lyckades jag slarva bort parkeringsbiljetten (en sådan där som man tar när man åker in i parkeringshuset och måste betala med och sticka in i maskinen för att kunna köra ut igen). Så när jag kom tillbaka till bilen står jag fånigt där. Utan biljett. Och kommer altså inte ut. Ingen biljett i handväskan, ingen i plånboken, ingen i fickorna. Borta. Jag trycker på "hjälpknappen" och får prata med en vresig man som säger till mig att jag får väl köpa en ersättningsbiljett då. För 10 euro. Jag höll på att börja gråta.
Det är verkligen överdrivet. Jag behöver inte gråta för 10 euro. Ja, det är klantigt och det är retligt efterssom parkeringsbiljeten egentligen kostade 40 cent. Men man behöver faktiskt inte gråta.

I förrgår fick min bror sitt första barn. Sent på natten fick jag sms om att allt gått bra och att de fått en liten flicka. Fantistiskt och härligt! Min bror har blivit pappa! :-)
MEN!! De har gett henne MITT namn! Eller rent tekniskt är det min (och min brors) gamlamormors namn, men det är det namn som JAG skulle ge min dotter när hon kommer. Det namn som jag i alla år sagt att jag ska kalla henne. Och så TAR de mitt namn!
Jag var upprörd. Riktigt upprörd. På-gränsen-till-att-gråta-upprörd. Fast jag varit så äkta och innerligt glad för deras skull ända till dess. Jag sov inte mer på hela natten.
Ja, det kan tyckas att de krossat min dröm. Men då får man ändå ta i beaktande att de HAR en dotter. Jag har det inte, och får det kanske inte heller. Dessutom är det inte så säkert att min bror uppfattat jag tänkt använda det namnet. Och även om så vore så har jag antagligen inte patent på namnet. Men ändå... Buhu...!

I övrigt molvärker reproduktionsenheten i kroppen. Brösten är ömma och eventuellt något större. Låter ju käckt. Men då ska man veta att bröstförändringarna beror på Progesteronet och molvärken har jag haft sedan dagen efter ET. Lite väl positivt för att kalla graviditetssymptom alltså. Dessutom är jag helt övertygad om att man faktiskt inte har en chans att känna i förväg om man är gravid eller ej. Jag kan det i alla fall inte. Lutar snarare åt svullna äggstockar efterssom de tydligen var rejält stimulerade även denna gång.

Klart slut från hormonkärringen.