Bara bättre och bättre

Det blir bara bättre och bättre. Ja, åtminstone om man ska tro min läkare. Blodtrycket är fortfarande perfekta 120/80. Järnvärdet har stigit till 13. Ingen äggvita i urinen. Bra ctg-kurva. Inga konstigheter i ph-värde eller annat i underlivet. Livmodertappen är stängd och oförändrad. Och lilla Clara ligger PRECIS på dagen för hur stor hon ska vara: 2.560.
Allt är som det ska alltså. Och det är 25 dagar kvar.

Glad och tacksam

Jag är glad och tacksam ända ut i fingerspetsarna och tårna och ända inne i hjärtat för att jag lyckades bli gravid och att vi ska få vår lilla Clara. Jag skulle göra om hela alltet tio gånger till om så behövdes. Jag skulle kunna ha betydligt värre och evighetslång graviditet om det krävdes. Det är ju värt ALLT!

Men ändå... Just nu är det lite tungt. Det gör ont i ljumskarna och bäckenet så jag knappt kan gå, det värker i livmodern, jag har halsbränna, är konstant kissenödig så det bränner i blåsan och jag är dödligt trött. Hela tiden och varenda dag.
Men vad gör väl det?! Om fyra veckor här hon här och jag är glad och tacksam ända in i själen!

Barnmorska bokad

I den här delen av världen träffar man läkare under graviditeten, barnläkare när barnet är fött och barnmorskor har man till hembesök så man får lite extra omsorg. Ungefär så ialla fall. Man har rätt till minst tio hembesök, men efter min senaste förlossning tyckte jag det räckte med två. Jag tyckte mest barnmorskan kom och störde och allt fungerade så bra, så jag avbokade resten av besöken.
Nu har jag ialla fall bokat en ny barnmorska som jag tror är bra. Hon kommer någon dag efter jag kommit hem från sjukhuset och kollar så snittet läker ordentligt, visar några lätta övningar jag kan börja med hemma för att komma i form, svarar på ev frågor och ser till så att Clara mår bra.
Får se om jag tröttnar på henne lika snabbt som den förra.... ;-)

Jag har även bokat gymnastik för nyförlösta som börjar i oktober. Blir ett bra sätt att komma igång med träningen på ett mjukt sätt. :-)

29 dagar kvar

Nu är det 29 dagar kvar till kejsarsnittet. Nu börjar det bli ganska verkligt. Nu är det dags att fixa det som fixas ska. Om inte annat ha koll på vad som behöver fixas. Så här kommer min att-göra-lista:
- Amnings-bh och amningsinlägg.
- Lakan till spjälsängen.
- Montering av spjälsängen.
- Tvätt och strykning av babykläderna som sonen hade.
- Lägga in gamla och nya kläder i Claras garderob.
- Tvätta och fundera på vad jag ska ha med mig till sjukhuset.
- Planera för var sonen ska vara under kejsarsnittet och vad han behöver ha med sig.
- Nappar och blöjor.

Var det allt...?
Ja, men då så! Då är jag ju faktiskt nästan redo. :-)

Ont

Det gör ont nu. Det värker konstant i livmodern sedan i lördags och hela bäckenpartiet, benen och ryggen gör svinont. Jag kan knappt ställa mig upp när jag vaknar och jag vill bara ligga i fosterställning i sängen med en varmvattenflaska långt ner på ryggen. Blä.
Humöret är i botten och jag känner mig så FÄRDIG med den här graviditeten! Nu får det för fan bli barn istället! :-(

Molvärk

Molvärk, molvärk och åter molvärk. Kan verkligen inte föreställa mig att det skulle fortsätta så här i ytterligare fyra veckor. Jag gissar på värkar inom en vecka.

Leverenser

En leverens avklarad: Barnvagnen. Den är nu både levererad och monterad.
En annan leverens planerad: Läkarna på sjukhuset rekommenderade också snitt och datum är satt till 24 juli. :-) Hurra! Fyra veckor och fyra dagar kvar. Maximalt, för jag har fortfarande kraftig och ihållande molvärk, så vi får väl se om hon stannar kvar till dess.

Bra dag! :-)

Kejsarsnitt och molvärk

I fredags var jag hos läkaren igen för kontroll. Allt är okej. Blodtrycket är perfekt, äggvitan håller sig på låg nivå, ph-värde okej, järn okej och livmodertappen är stängd.
När vi skulle göra ctg var det som vanligt ett väldigt liv där inne och det tog lååång tid innan vi lyckades få till en ordentlig mätning. Vild tjej, som sagt...
Ctg-kurvan visade även på en riktig värk i livmodern, trots att jag aldrig kände den.
Väl inne hos läkaren pratade vi om kejsarsnitt kontra vaginal förlossning och hon rekommenderade snitt för min del. Detta grundade hon bla på att:
- förra förlossningen slutade med snitt efter att mina egna värkar aldrig ledde till att jag öppnade mig och prostagladinet slutade verka när jag var åtta cm öppen.
- har man gjort ett snitt är livmodern försvagad där och det finns en viss risk att det gamla ärret går upp efter ett häftigt eller långt värkarbete.
- man vill inte riskera att mitt blodtryck stiger igen innan eller i samband med förlossningen nu när det är så fint och stabilt igen.
- ett planerat snitt är säkrare än ett akut.
- vid ett planerat snitt kan de "rätta till" det gamla ärret så att det blir snyggare och så att jag får tillbaka känseln runt såret tidigare än sist.

Alltså: planerat snitt blir det. Och det känns bra. Det känns framförallt bra att VETA nu.
Läkaren trodde att kliniken skulle vilja planera in snittet till vecka 38-39 och jag har inbokat besök för "förlossningsplanering" på måndag.

Igår och idag har jag dock rejäl molvärk. Långt ner i ryggen, på samma ställe där jag hade molvärk i tio dagar och sedan värkar vid förra förlossningen. Tio dagar innan värkarna började alltså molvärken den gången. Och NU har jag fått den igen... Aj, då. Eller oj, då. Eller jaha. Vore ju lite tidigt med förlossning nu, men framförallt vill jag verkligen ha ett PLANERAT snitt och inte ett akutsnitt.
Väldigt skönt att ha tid på kliniken imorgon så jag får lite klarhet i situationen!

Action

Den lilla tjejen är verkligen både stark och rätt vild. Igår kväll när jag gått och lagt mig låg hon och tryckte med fötterna åt alla håll och kanter. Plötsligt tryckte hon sakta men säkert en fot rakt ut vid min navel. Hårdare och hårdare... Till slut stack foten rakt ut så jag kunde ta tag om den! :-o Lite läskigt och jättehäftigt! Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare! Jag var tvungen att trycka tillbaka den och sedan hålla tillbaka när hon tryckte ut fötterna igen. Kändes som att hon funderade på att vända sig om helt och hållet eller kanske göra ett utbrytningsförsök. Häftigt! Och som sagt, lite läskigt.

Vikt

Jag väger mig varje vecka hos läkaren och det redovisas skriftligt i min lilla (men numera rätt tjocka) blå bok som alla gravida förses med och förväntas bära omkring på. Senaste viktangivelsen var på drygt 75 kg. I vecka 11, när jag vägdes första gången, var det drygt 68 kg. 7 kilos viktuppgång mellan vecka 11 och 33 är ju lysande.
Men så var det det där med ivf-kilon... Innan jag blev gravid med min son hade jag aldrig vägt mer än 60. Efter han föddes kom jag inte längre ner än till 62 kg. Och nu är jag alltså 13 kilo därifrån. 15 kilo från mina "ideala" 60. 17 kilo från mina tidigare smala 58. Undrar var jag hamnar efter den här graviditeten...
För tillfället har jag ambitionen att komma igång och träna mig i ordentlig form igen under hösten. Men med två barn hemma kan det bli annorlunda.
Ändå känner jag mig fin. Riktigt fin faktiskt. Tycker inte jag ser stor ut (och vet att jag faktiskt inte är det heller) och kulan på magen är så söt. Så egentligen bryr jag mig inte om vikten. Så mycket. Eller så ofta. ;-)

Muskler

Jag tror min lilla 2-kilosbebis består uteslutande av muskler. Hon är så stark!!!
När jag låg och nattade sonen ikväll låg hon och tryckte med benen uppåt och utåt så hårt så jag var tvungen att hålla emot. Vid ett tillfälle kände jag, med handen, hur ett litet knä och ben, eller möjligen häl och ben trycktes ut genom magen på mig. Hon är vild! Och stark!
Och jag längtar efter att träffa henne nu! :-)

Bra!

Allt är så bra!
Blodtrycket var idag 120/90. Helt okej.
Äggvitan låg på +1. Helt okej.
Järnvärdet är uppe i 12 igen. Helt okej.
Och Clara ligger exakt på DAGEN vad hon ska väga med sina 1820 gram. Jättejättejättebra!

Läkaren var helt lyrisk över att jag gått så långt och att allt ser så bra ut. :-)

Sköterskan som satte ctg sa tre gånger att jag har så fin mage, sedan skrattade hon åt sig själv och sa; Men den ÄR ju fantastiskt fin!
Tja, den är rund och inte så stor. Jag tycker också den är fin, men hon lär ju se några sådana om dagen. Kul ialla fall.

I frågan kejsarsnitt eller vaginalt försök (jo, för även om jag skulle välja det så är det verkligen bara ett försök och risken att det slutar med snitt är tydligen ganska stor ändå) sa min läkare idag att Clara ligger högt. Precis som sonen gjorde. Ligger hon kvar där inom några veckor och inte sjunker ner lutar det åt snitt igen. Ingen idé att köra igång med marathonförlossning på flera dygn om barnet ändå ligger alldeles för högt för att kunna komma ut. Nä, det ligger väl lite i det... Och igångsättning är tydligen inte att rekommendera med min blodtryckshistoria.

Nåja. Borde boka tid på förlossningen för "förlossningsplanering" inom några veckor. Snitt, igångsättning eller vaginalt... Det är frågan.

Järn

Järnvärdet sjunker. Nu senast var det nere på 10, så nu består det dagliga mellanmålet av knäckebröd med leverpastej och en halv paprika, apelsinjuice och en järntablett. Järn tog jag ju redan innan, men med hjälp av lite c-vitaminer ska det väl tas upp bättre hoppas jag.

I övrigt är allt okej. Blodtrycket har stabiliserat sig, äggvitan är hyfsat konstant och Clara växer på.

Nu går jag in i vecka 32 och jag har en känsla av att hon kommer stanna nästan tiden ut. Känns så skönt!