Tvåsiffrigt

Tjoho! Antal kvarvarande dagar är nere på tvåsiffrigt! 99 kvar till fullgången graviditet. :-)

Sticka huvudet i sanden?

Jag har läst om andra kvinnor som haft preeklampsie (havandeskapsförgiftning kallas det också) och hur deras graviditeter slutat. Jag har även snuddat vid berättelser om hur det är att få ett för tidigt fött barn. Det verkar oerhört, fruktansvärt, gräsligt - även om barnet klarar sig och blir fullt friskt. Nu vet jag inte riktigt om jag ska läsa på och informera mig om hur det kan komma att bli, eller om jag helt enkelt ska sticka huvudet i sanden och ta smällen när den kommer. Om den kommer.

Ska fråga min läkare imorgon hur hon bedömmer risken att det blir en för tidig förlossning för min del. Och i så fall HUR tidig? Fast det kan hon väl antagligen inte bedömma i det här läget...
I min journal står det numera ett stort kryss i rutan för riskgraviditet och sannolikt för tidig förlossning. Men jag vill ha siffror. HUR stor är risken? Och vid vilken tidpunkt?

Gah! Kontrollmänniska! Kanske är bättre att hålla för öronen och bara lalla?

Blodtrycket

Maria undrade om man inte kan göra något åt mitt blodtryck, så att jag slipper sjukhus.
Nja, om blodtrycket ligger för högt under en längre period så måste jag in till sjukhuset för ny observation. Det man gör om blodtrycket förbli högt, eller stiger ännu mer, är att jag måste börja använda blodtryckssänkande medicin. Det kan ta "ett tag" att ställa in rätt dos och under den tiden måste jag i så fall också stanna på sjukhuset, så att det inte går för långt åt ena eller andra hållet.
Om man sänker mitt blodtryck för mycket påverkar det ju trycket även hos bebisen som då får för lågt tryck... Balansgång alltså. Det är också anledningen att man inte medicinerat mig redan nu, trots att jag inte mår helt bra.

Det som är det riktigt farliga (om jag förstått saken rätt) är inte högt blodtryck i sig, utan preeklampsi som hänger ihop med högt blodtryck. Det karaktäriseras, förutom blodtrycket då, av äggvita i urinen (för att njurarna inte jobbar som de ska), synstörningar, extremt mycket vatten i kroppen, illamående mm. Om man får diagnosen preeklampsi kan man hålla det i schack ett tag (med medicinering och sjukhusvistelse) men "botemedlet" är att sätta igång förlossningen.
Jag är nu i vecka 26 och är ju hemma och under kontroll, så det verkar ju lugnt just nu. Tydligen kan det dock gå snabbt från "bara" högt blodtryck till preeklampsi så därför är det läkarkontroller varje vecka och jag mäter själv mitt blodtryck flera gånger om dagen. De senaste dagarna har det varit för högt, trots ryggläge och bortrest make och son (luuuugnt alltså), så vi får väl se vad domen blir på måndag när nästa läkarbesök är. Jag befarar att det så sakteliga är dags för sjukhus igen och jag har INGEN LUST! :-(

Profil

Magen har vuxit ikapp, och möjligen förbi, brösten nu! Och vi snackar G-kupa... Profilen börjar bli lite... rund?
Det är full action där inne stor del av dygnet och lilltjejen verkar bli lika aktiv som storebror. Hrm... Det blir MYCKET action här hemma i så fall. :-)

Blodtrycket är dock inget vidare. Jag ligger på gränsen, och ganska ofta på fel sida om gränsen, för medicinering och sjukhusvistelse. Skit, skit, skit, skit. Håller andan, tummarna och väntar på nästa läkarbesök på måndag.

Svar till Carro

Så här skrev Carro i en kommentar som jag lyckades radera av misstag:

"Hej!
Läste ditt inlägg och blev lite nyfiken på hur det fungerar.. hur kan man först få ett barn och sedan veta att man inte kan få ett till? vad är det som hänt på vägen? Jag läste även att du ändå blivit gravid nu, ett stort grattis :) kram"

Tja, du Carro. Det undrar vi också. ;-) Det är väl helt enkelt så att det är inte svart eller vitt - fertil eller infertil, utan det finns en enorm gråskala. Man har helt enkelt olika svårt att bli gravid under olika perioder av sitt liv. Kanske hade jag blivit spontant gravid igen om vi hade fortsatt försöka utan att be om hjälp. Kanske inte.
Rent medicinskt har man fastställt att min make har för få spermier och jag har en tendens till pco-s. Om så var fallet redan tidigare, när jag blev gravid första gången, är det ju ingen som vet. Men som situationen ser ut just nu kan vi inte bli gravida på egen hand. Säger läkarna ialla fall.

Läkarbesök

Idag låg trycket på 150/90 när det mättes hos läkaren. Inte helt bra alltså. Dessutom var det lite äggvita i urinen igen, men ytterst lite så det gör inget.
Beträffande hjärtklappningen är det tydligen inte helt ovanligt bland gravida, smala (ja, den sög jag åt mig!) tjejer efterssom det trycker upp mot hjärtat och det därmed måste söka sig en ny placering. Däremot vill läkaren ändå skicka mig till en kardiolog för att kolla "för säkerhets skull". Bra så. Jag har aldrig varit så genomkontrollerad som nu sedan ivf-behandlingarna och den här graviditeten. Finns ingen större risk att det slinker igenom några sjukdomar oupptäkt här inte. :-) Bra så.

Lilla tjejen "växer bra. Mycket bra!" och hade gått upp 90 gram sedan förra veckan. Känns skönt att veta att hon är i toppform om det skulle gå så långt att det blir en för tidig förlossning.

Zygoten undrade om jag kommer behöva dras med det här resten av graviditeten eller om det kan försvinna spontant. Jag antar att jag kommer gå på lika täta kontroller och hållas ordentligt under uppsikt under återstående månader, men om allt håller sig som nu så kommer det inte medicineras eller bli någon sjukhusvistelse igen.
Hoppas, hoppas, hoppas...

Hjärtklappning och blodtryck

Helt frisk och sund är jag tydligen inte. Jag har mätt mitt blodtryck hemma flera gånger varje dygn senaste veckan. På mornarna är det lågt och fint, men sedan pendlar det lite upp och ner. Tydligen räknas det som "högt" om det är över 140/90 och där är jag flera gånger varje dag. Lyckligtvis har det hittills alltid gått ner igen efter några timmar och jag har därmed sluppit sjukhuset.

Idag har jag dock haft konstig hjärtklappning under ett flertal tillfällen och när jag mätte (efter att ha suttit stilla i nästan en halvtimma) hade jag 145/116 i tryck och en puls på 151. Övertrycket på 145 är helt "normalt" för mig just nu, undertrycket var däremot lika högt som när jag blev inlagd på sjukhuset och en vilopuls på 151 är ju knappast normalt för en normaltränad människa. Skit också. Jag är trött på det här och vill bara att det ska vara bra igen.
Tur i oturen har jag läkarkontroll imorgon förmiddag igen.

Kontroll

Jag var hos min vanliga läkare för kontroll idag. Fint tryck på 125/80, ingen äggvita i urinen och allt såg bra ut. Utom blodgenomströmningen i livmodern då, men den lär ju inte ändra sig än på ett tag.

Jag bad att hon skulle göra ett ultraljud för rörelserna har kännts helt annorlunda sedan i torsdags och jag misstänkte att lilla tjejen vänt på sig. Mycket riktigt, nu ligger hon med huvudet nedåt och sparkar således uppåt istället. Läkaren var lite imponerad över att jag har sådan koll på min kropp och tyckte det var bra med tanke på att jag måste kunna agera snabbt om något strular till sig igen.
Nu blir det kontroll varje vecka framöver, men efter att ha informerat mig lite mer om pre-eklampsi så är jag rätt nöjd med att läkarna gör allt för att ha koll på mig. Även om hela situationen känns rätt för jävlig just nu. :-(

Sjukhusvistelse

I måndags förmiddag kände jag att var något var knasigt. Jag plockade fram min blodtrycksmätare och mycket riktigt, trycket var högt. Lite för högt. Och det fortsatte stiga under dagen. När det gått upp till 165/115 kändes det lite otäckt så jag åkte in till min läkare som mätte, undersökte och sedan skickade mig direkt till sjukhuset där jag blev inlagd. Man misstänkte begynnande pre-eklampsi så det blev urinprover, blodprover, undersökningar och massor av blodtrycksmätningar under några dagar.
Man vill inte medicinera mot högt blodtryck om det inte är helt nödvändigt efterssom bebisen behöver ett visst tryck för att må bra och idag kom man fram till att jag kan åka hem igen - utan medicin. Trycket har gått ner, även om det svajar till ibland, så det blir kontroller nästa vecka igen. Och ingen semesterresa som jag sett fram så emot.
Skit.
Men huvudsaken är ju att jag och lilla tjejen mår bra. Hon var förresten hela tiden "pigg och munter" och rörde sig precis som hon skulle. Bra det!