FET-start

Mens idag och därmed startskott för FET-försök. Idag har jag börjat med Progynova 2x1 och 8 september blir det kontroll för att se så att slemhinnan i livmodern byggts upp ordentligt. Planerat FET blir 10-11 september.
Skönt att ha tagit ett steg längre fram igen.

Jag har en plan

Ja, nu har jag fått PLANEN från kliniken: på första mensdagen kör jag igång med Progynova, kontroll på dag 15 och planerad FET på dag 17. Så nu känns det redan som att vi är ett steg närmare. Ska bara få mens också, men funkar det som efter inseminationerna, då jag ju tog samma ägglossningsspruta, så kommer den om exakt en vecka.

Jag tycker att jag har varit, och är, rätt sansad och lugn i hela den här processen. Jag har faktiskt tagit för givet att det kommer funka - förr eller senare. Men efter att jag inte fick göra någon ET pga den höga risken så har jag drömt om ivf vareviga natt. Så det snurrar nog en hel del tankar undermedvetet ialla fall. Och där kan de gott hålla sig!

Ägg

Inatt låg jag vaken (efter att rackarungen här hemma hade väckt mig och ville ha välling) och funderade. Efterssom jag plockades på 35 ägg och man bara har en viss mängd äggceller att tillgå i sitt liv så måste det ju innebära att jag härmed brännt tre års äggproduktion?!?! Shit. Och därmed har kortare tid på mig att bli gravid och plötsligt är tre år närmare klimakteriet än jag var för bara en månad sedan!?!

Men å andra sidan åt jag p-piller i 8 år. Då har man ju (väl?) ingen ägglossning och det skulle i så fall innebära att jag faktiskt har sparat sisådär 96 ägg.

Eller? Funkar det verkligen så? Smart! I så fall borde man ju uppmana alla tonåringar att börja äta p-piller så tidigt som möjligt för att ha några ägg kvar till framtida ivf-processer...

Mer siffror

Idag pratade jag med kliniken och fick lite mer information. Rätt nedslående sådan. Vår statistik ser nämligen ut så här:

Drygt 40 punkterade folliklar innehöll 35 äggceller, varav 31 var mogna. Hurra! (Så långt.) På dessa 31 äggceller gjorde man icsi, men trots det befruktades endast 6 av dem och dessa frystes in direkt. 70% av äggen överlever upptining vilket innebär att 4 borde klara sig. Efterssom de måste frysas in direkt vet man inte om de kommer dela sig när de tinas. Vid en ev återföring har jag slutligen 20% chans att bli gravid.
Taskiga odds. Det lär alltså bli två FET och sedan en ny IVF-process. Rent statistiskt. Så nu känner jag mig helt ledsen och nedslagen. Jag skulle ju bli gravid den här månaden. Vad hände med den planen? Vi som hade "sååå goda chanser" och "säkerligen inte skulle behöva göra ivf flera gånger". Nähä.

De skulle skicka den nya planen och recept till mig och på mensens första dag ska jag börja med några piller som ska bygga upp slemhinnan. Tur i den jävla oturen ialla fall att det bara är sisådär två veckor tills dess, så att det händer något ialla fall. Att inte göra någonting och bara vänta gör mig... osympatisk.

6

I förmiddags fick vi besked om att sex befruktade ägg nu ligger i frysen.
Jag hade velat veta vad det var för kvalitet på dem och vad som händer nu, men i den här delen av världen är det röd dag idag så det var ingen som kunde svara på det.

Här får man, enligt lag, inte vänta ett antal dagar innan frysning för att se om de befruktade äggen delar sig ordentligt utan de måste direkt in i frysen. Det måste väl betyda att man även fryser in ägg som inte har en chans att klara sig vid upptining? Eller?

Nåja. Jag hade velat ha ett ordentligt samtal med någon läkare idag för att få veta mer, men det får väl vänta till på måndag då. Sex ägg i frysen är väl kanske okej. Äh, vad vet jag.

35

35. Vadå 35? 35 år gamla slitna äggstockar? 35 personer före mig till äggplocket idag? 35 minuters plåga med att punktera blåsorna?
Nope. 35 utplockade ägg. 35. TRETTIOFEM?!?! Det kan man väl för farao inte ha?!? Jag har läst om tjejer som har runt 20, och det är mycket. Men 35 är ju nästan löjligt.
Med tanke på det resultatet är jag väldigt glad att ingreppet skedde under narkos. Tror det hade blivit jobbigt annars. Under eftermiddagen har jag legat och sovit, läst och ätit godis och haft lite värk i magen. Tacka sjutton för det när livmodern känns som en sladdrig darttavla.

Som läkaren tidigare meddelat blir det ingen ET nu utan jag får vänta tills kroppen är som den ska igen. Men imorgon förmiddag får jag ialla fall veta huruvida de 35 små rackarna varit tillräckligt stora för att kunna befruktas eller om hela processen måste starta om från början.

35. Det blir en stooor familj. ;-)

/Värphönan

Imorgon

Imorgon kl 8.00 är det dags. Vi har 1 1/2 timmas resväg dit så det blir att gå upp tidigt, skaka liv i lilla sonen och sätta sig i rusningstrafiken.
Igår tog jag äl-sprutan och den är verkligen inte är mycket att orda om. Ialla fall inte så länge maken sticker. :-) (När jag stack mig själv vid första inseminationen lyckades jag däremot svimma. Hahaha! Men knappast av smärta, får jag väl tillägga om någon läser som ännu inte tagit den.) Den gjorde tom mindre ont än Gonalen, så än så länge är hela ivf-processen smärtfri. Och det vågar jag mig på att skriva dagen före äl.....

Nåja, i den här delen av världen sker äp under narkos så jag lär inte känna något under själva plocket ialla fall. Efter möjligen. Men hur illa kan det vara? Narkosen i sig tycker jag dock är lite läskig. Tänk om jag blir överdoserad även av den och aldrig vaknar igen?!??!?! Scary!

Att det sedan inte blir någon ET två dagar senare känns verkligen trist. Från att ha varit helt positiv den här perioden så rasade jag fullständigt i humöret igår. Nu går tankarna mest i stil med; Äggen plockas för tidigt, kanske blir det inga som är mogna. Kanske finns inga som är bra nog att frysa. Undrar hur lång tid det tar innan jag får mens och därmed kan planera in FET? Undrar om något ägg klarar upptiningen eller om vi får börja om helt från början igen? Undrar hur jag ska göra med den planerade resan i början av oktober?
Undrar NÄR jag blir gravid???

Men först är det som sagt dags för äggplock. Om sisådär 12 timmar.

Överstimulerad

Efter att ha sprutat utan problem eller biverkningar i tio dagar var det vul och blodprov idag. Vulet visade "vansinnigt många äggblåsor!" och blodprovet visade mycket riktigt på överstimulering. Mitt värde ligger på 5000 istället för önskade 2000. Skit. Överläkaren ringde just och berättade om läget och rekommenderade oss att göra äggplock redan på torsdag, befrukta de ägg som är tillräckligt mogna med icsi, men sedan frysa ner alla och inte göra någon ET den här cykeln. En återföring och en därpå följande graviditet hade tydligen varit mycket riskabelt och troligen medfört lång sjukhusvistelse. Skit igen.

Jag som hela tiden tyckt att allting gått så strålande, jag har mått perfekt, inte haft några biverkningar och allt har varit helt odramatiskt. Och så blir jag överstimulerad utan att ens märka det. Skit.

Förutom att det är skit att det inte blir någon ET till helgen är det ju också skit att man har sämre chanser vid ett FET samt att jag i oktober (som är tänkt för FET) kommer vara bortrest i minst en vecka. Skit, skit, skit.

Jag har varit så positiv och glad hela den här perioden. Nu känns det... snopet. Trist. Tillbaka i väntkuren. Blir inga barn i maj för vår del. Istället sitter jag här med ordinationen "Drick MINST 3 liter vatten om dagen!" och lite skrämselhicka efter läkarens beskrivning om vad som hotar iom överstimulerig.

Skit.

Sprutstart

Imorgon tar jag första sprutan. En stund senare åker vi till flygplatsen och är bortresta i drygt en vecka. Dagen efter vi kommit tillbaka är det kontroll hos kliniken. Känns som att det går FORT nu. Och det känns lite hissnande. Man kan liksom bli med barn av det här! Oj! Känns nästan som att ha sex utan kondom när man fortfarande var singel. Fast på ett bra sätt... ;-)

Nu ska jag kolla instruktioner så jag vet hur jag (eller maken blir det nog) ska sticka mig imorgon och sedan är det packning som gäller.