Mens

Ja, idag kom blödningen. Tänk att man kan bli så nöjd över det. 21 dagars nedräkning till spraystart alltså. Känns som en evighet, men hade jag bott i Sverige hade jag fått vänta längre ändå, så jag har bestämt mig för att jag är nöjd, glad och full av tillförsikt. Japp.

"100% säkert!" Yes.

Glad

Det kan låta hur knasigt som helst, men idag känner jag mig faktiskt alldeles glad. Varför? Jo, jag har varit på kliniken och bestämt att vi kör med en gång igen och vi börjar om från början med ny spray, sprut, ÄP och ET. Vi behöver alltså inte chansa på att de två kvarvarande frysta äggen klarar upptining och fäster som de ska, utan vi ökar chanserna lite. En ET blev det ju aldrig sist efterssom riskerna var så stora iom överstimuleringen, så det känns bra att få göra ett sådant.
Så nu är det bara att vänta på att blödningen ska starta så att jag kan räkna 21 dagar mot första spraydag.

Fantastiskt trevliga läkaren sa dessutom att vi kommer få fler barn. Med 100% säkerhet. Så härligt att få höra, även om han naturligtvis inte kan garantera något sådant. Men jag väljer att tro på hans ord ialla fall. :-)

Hopp(löst)

Tack snälla ni för att ni vill hoppas ett tag till! Det ville jag också, så jag intalade mig att jag testat för tidigt och det med ett test som man bara kunde använda from utebliven mens. Alltså hoppades jag ett par dagar till och testade i morse igen. Med ett test som man kan använda fyra dagar innan utebliven mens. Det gick tyvärr inte bättre ändå. Negativt såklart. Så mens eller ej, gravid är jag inte.

På torsdag ska jag till kliniken. Teoretisk sett för blodprov och vul, men i praktiken blir det väl mest ett samtal om hur vi går vidare. Vi har två embryon kvar i frysen så det blir väl ett nytt FET antar jag. Fast egentligen vill jag helst börja om från början och försöka få till ett ET. Det har jag ju inte gjort någon gång efterssom jag blev överstimulerad och de vågade därför inte göra någon ET.

Life sucks just idag, men på det stora hela var det ju faktiskt väntat och det finns värre saker i världen än att få vänta ett tag till på nästa barn. Nästa gång funkar det kanske. Eller nästnästa.

Nope

"Inte tillstymmelsen till graviditet, såklart" stod det på testet i morse. Vitt som snö var fältet där det skulle vara ett streck.

När jag gjort testet gick jag in i sovrummet igen. Maken hade vaknat men efterssom sonen sov i vår säng tittade han bara frågande på mig och jag skakade på huvudet. Nope. Ingen graviditet den här månaden. Trist.

Men vi har faktiskt världens underbaraste lilla kille hos oss, så det är svårt att vara annat än lycklig med livet ändå. Vår sekundära barnlöshet är, än så länge, inte kantad av tårar och förtvivlan utan är mer ett irritationsmoment. För vi tror verkligen att vi kommer få fler barn. Förr eller senare. Vi har ju "goda chanser". Eller?

På torsdag ska jag till kliniken och då ska jag höra hur de ställer sig till att börja om med en ny behandling istället för att hoppas på de sista frysta äggen. Sannolikheten att de båda ska klara upptiningen är ju minimal och vi vill ha två insatta för att ha en rimlig chans. Vi får väl se vad de säger.

Upp och ner, ner och upp...

I morse ångrade jag bittert gårdagens inlägg. Mens på gång. Hela kroppen skrek det och det fanns inte en chans att det jag kände hade något med graviditet att göra. Inte en chans. Jag hade mensvärk, riktigt mensvärk och inte graviditetsväxtvärk i livmodern, mådde tjyvtjockt och kände mig alldeles darring, illamående och nästan svimfärdig. Mens på ingång och det med buller och bång. Skit också.

Men nu, ett halvt dygn senare, har det fortfarande inte kommit någon mens och jag mår bra igen. Vad hände? Och när kommer mensen, om den nu kommer...

Nåja, jag klarar inte att vänta längre, så imorgon gör jag faktiskt ett test. Fyra dagar innan blodprovet på kliniken. Är det plus så är det är plus, är det ett minus är det högst troligt ett minus. Och skulle det ändå vara för tidigt för att ge positivt utslag och jag mot all förmodan är gravid så lär det ju upptäckas i sinom tid ändå. Men nu orkar jag inte vänta längre. Håll tummarna snälla ni!

Jag har trillat dit

Ja, nu är jag precis så där som jag INTE skulle bli. Jag känner efter, analyserar, hoppas och vill testa. :-o
Nej, nej, nej! Det går ju inte! Stopp!

Så här kommer logiken istället:
- Jag är på ruvardag 9, så det är alldeles för tidigt att känna något överhuvudtaget.
- Jag är fullproppad med progesteron som ger alla tänkbara graviditetssymptom.
- Sist jag var gravid kände jag ingenting förrän minst en vecka efter bim.
- Skulle jag testa nu är det ju ändå för tidigt för att få ett positivt resultat.


Ehh... Ja, det var väl det på den logiska fronten.
Men faktum kvarstår; jag känner efter. Och jag känner kraftig molande värk sedan igår, jag är dödens trött på samma sätt som i början av förra graviditeten (fast den tröttheten kom inte innan jag testat positivt) och det känns som att det kanske, kanske, möjligen skulle kunna.... Nope! Inte analysera var det! Inte tänka längre än så!



...undrar när jag ska testa egentligen...?

Dagens matteuppgift

En kvinna gör ett FET 11/9, på dag 17 i cykeln. I en normal cykel skulle hon fått mens 23/9. Hon ska tillbaka till kliniken för graviditetstest 25/9.
Hon vill dock hellre få svaret på en sticka hemma.

Fråga; När kan kvinnan tidigast testa och få ett tillförlitligt svar?

Bonusinfo: Kvinnan har tagit Progynova för att bygga upp slemhinnan samt Progesteron.

Obs. Det är inte kvinnan i filmen som har skrivit bloggen...

Två

Ruvardag 2.
2 embryon i magen.

Måste bara skriva det. Gäller ju att njuta så mycket som möjligt medan man kan. :-)

Ruvardag 1

Jajamensan!
Ett åttacelligt embryo med "nästan-A-kvalitet" och ett fyrcelligt med B-kvalitet (av A, B och C som möjliga kvalitetsnivåer för transfererade embryon). Fyra av de sex infrysta äggen fick tinas upp för att två skulle klara sig så nu har vi två kvar i frysen.

Var så häftigt att se de delade äggen på skärmen! Tänk om...... Asch, det vågar man ju nästan inte tänka.

Men just NU har jag ialla fall två finfina embryon i mig! Testdag på klinken är den 25 september.

Upptining avklarad

Vid lunchtid fick jag besked om att vi är ett steg närmare transfer imorgon. "Det finns upptinade ägg" var beskedet. Hur många de fick tina upp visste inte personen jag pratade med utan jag får mer info imorgon. Så nu väntar jag på att få ringa nästa samtal imorgon bitti. Då ska jag få besked om huruvida de upptinade äggen delar sig som de ska, och om allt är frid och fröjd blir det FET kl. 11.30.

Uj, uj! Nu är det nära. Och spännande nästan hela tiden. Jag undrar vad de gör om äggen inte delar sig ordentligt. Börjar de tina upp ev kvarvarande ägg då och skjuter upp transfern? Hur länge kan man skjuta på den i så fall innan slemhinnan slokar?
Asch då, att det alltid finns obesvarade frågor kvar.

Men just nu känns allt bra ialla fall. Vi är på banan. :-)

Vulad slemhinna

Yes, idag blev min slemhinna minsann vulad. 9 mm tjock och alldeles perfekt. Hurra!
På onsdag tinas äggen upp, kl 13 får jag ringa och höra om det gått bra och på torsdag blir det (i så fall) FET av två ägg.

Och imorgon börjar jag med progesteronvagitorerna. Viktig fråga; HUR gör man när man ska ligga på stranden med vild tvååring och goda vänner hela dagen??? Att smita iväg på toa och stoppa in dem går väl an, men rinner de ut i bikinitrosorna sedan?!?! Jag kan ju inte gärna låta barnet springa vind för våg och ligga platt och vänta tills kroppen tagit upp progesteronet? Hur gör man???

Nervös

Minsann om jag inte är lite nervös nu. För första gången sedan vi började den här processen faktiskt. Antagligen för att jag hela tiden räknat krasst med att det är klart att vi blir gravida. Troligen på första försöket. Men så kom överstimuleringen, många ägg men få befruktade, inget färskförsök, väntan på FET och nu har vi plötsligt betydligt sämre chanser att lyckas än tidigare. Jag var medveten om att vi kunde snubbla på mållinjen och få ett minus på stickan, men att snubbleriet kunde börja långt tidigare än så fanns inte riktigt i min tankevärld. Hmmm....
Och nu närmar det sig. Maken reser dock bort imorgon så jag blir gravid (jodå!) när han är bortrest. Det ni! ;-)

Segt

Nu går tiden sååå långsamt. Jag stoppar i mig två Progynova om dagen och får lite värk i livmodern en stund efter. Som mensvärk ungefär. Antar (hoppas) att det är en snygg, tjock och flerlagrig slemhinna som byggs upp. Eller snygg kan man kanske inte hoppas på, bara den är tillräckligt inbjudande för små ägg att gosa in sig i.

På måndag är det vul och då bestäms FET-datum. Inte kan det väl gå fel med uppbygnad av slemhinnan? I så fall räcker det att jag oroar mig över om äggen överlever upptiningen och börjar dela sig. För i den här delen av världen frys ju äggen ner INNAN de börjat dela sig så vi vet ju inte om de är något att ha. Hoppas, hoppas, hoppas.. Vore för jäkligt om inga ägg klarade sig när jag missade färskförsöket pga överstimulering.

Nåja. På måndag har vi nått nästa delmål och i slutet på nästa vecka borde jag ha två små embryon i mig. :-) Haha! Så häftigt det vore!!! :-)