"Inte tillstymmelsen till graviditet, såklart" stod det på testet i morse. Vitt som snö var fältet där det skulle vara ett streck.
När jag gjort testet gick jag in i sovrummet igen. Maken hade vaknat men efterssom sonen sov i vår säng tittade han bara frågande på mig och jag skakade på huvudet. Nope. Ingen graviditet den här månaden. Trist.
Men vi har faktiskt världens underbaraste lilla kille hos oss, så det är svårt att vara annat än lycklig med livet ändå. Vår sekundära barnlöshet är, än så länge, inte kantad av tårar och förtvivlan utan är mer ett irritationsmoment. För vi tror verkligen att vi kommer få fler barn. Förr eller senare. Vi har ju "goda chanser". Eller?
På torsdag ska jag till kliniken och då ska jag höra hur de ställer sig till att börja om med en ny behandling istället för att hoppas på de sista frysta äggen. Sannolikheten att de båda ska klara upptiningen är ju minimal och vi vill ha två insatta för att ha en rimlig chans. Vi får väl se vad de säger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad trist S! Härligt att ha en man och en liten mirakelkille att gosa med i stunder som dessa. Får man fortsätta hoppas? Du har väl inte fått mensen än? Jag fortsätter hålla tummarna till du säger till;-)
Nej men nej, så skulle det ju inte gå. Men som sagt, ingen mens - fortfarande litet hopp, eller?
Själv härdar jag ut till tisdag och testdag, men hoppet har idag grusats av värk.
Kramar om och hoppas du mår bra under omständigheterna.
m.
Men nej, det var absolut inte den rätta nyheten! Jag undrar som Saga - kan vi hoppas ännu?
Åh så ledsen jag är för er skull!! Även jag håller tummarna tills mensen har kommit. KRAM
Skicka en kommentar