Gravidkropp

Jag är faktiskt gravid. Jag börjar så sakteliga inse det. Min kropp är ialla fall jättejättegravid. Mycket mer gravid än vid den här tidpunkten när jag väntade min son. Jag har en kropp som jag trodde var omöjlig att ha i vecka 7. Eller 6 eller vad det nu är.

Detaljerade exempel om någon verkligen vill veta:
Jag har inte kunnat knäppa jeansen sedan ET. Så när jag plussade och vul och blodprov visade på graviditet gick jag helt sonika och köpte gravidbyxor. Och de har jag levt i sedan dess.
När jag kom ut ur dushen ikväll och tittade mig i spegeln ser jag att magen är svullen (äggstockar, cystor eller vad fan som helst, men den är svullen) och brösten är rejält mycket större än vanligt. Med blå ådror. Sexigt... :-/
Och, det här kan jag knappt med att skriva, men jag känner ta mig tusan av ena fogen. Nu! Hade jag läst om någon som trott sig ha foglossning i vecka 7 hade jag varit den första att ropa: Bullshit! Men faktum är att varje gång jag slänger upp benet för att kliva över säkerhetsgrinden ovanför trappan (den är för böking att öppna och stänga varje gång) så gnisslar det till i höger "bakfog". Nä, jag tror det knappt själv. Kanske är det något annat.
Om jag ska fortsätta på samma visa så börjar illamåendet så sakteliga ge sig till känna. Den här veckan, förra graviditeten, började kräkningarna. Ska bli intressant att se hur det går denna gången.
Själva magpartiet är såklart ömtåligt. Och jag har redan börjat "baxa" runt mig själv när jag ska vända mig i sängen. Snabba rörelser gör att jag får någon typ av sträckningar. Nysningar kan också bara ske i krampaktig fosterställning annars blir effekten densamma. Antar att det är ligamenten som livmodern hänger i som är så känsliga.

Allt det här upplevde jag även i förra graviditeten, men absolut inte så tidigt! Underligt. Har det med mitt "väldigt höga och fina hcg- och progesteronvärde" att göra? Är jag MER gravid den här gången än förra, tro?

Nåja. Psyket borde hinna ikapp kroppen nu tycker jag. Så att jag slutar tro att jag fortfarande ruvar. För det är så det känns.