Det är ett femtimmarsprojekt att köra hemifrån till kliniken, ta blodprov, vääänta på min tur att gå in till läkaren och slutligen köra hem igen. Lönen för mödan; en liten prick på en centimeter som syntes på ultraljudet. :-)
Jag frågade om man inte kunde se hjärtat ännu, men det fick jag tydligen lugna mig med. Fyra veckor efter ET ska man kunna se det. Det är på torsdag, så jag fick en ny tid då. Men idag är det ju måndag - hur mycket hinner hända till på torsdag? Tänk om det inte blir något tickande hjärta på torsdag?
På growingpeople.se står det att hjärtat börjar slå 22 dagar efter befruktningen. Jag är ju 27 dagar efter befruktningen nu!?!
Jag vet, jag nojar extremt. Så här var jag aldrig under min första graviditet. Antagligen för att jag visste mindre då än jag gör nu och för att den var hemmafixad utan hormoner och ivf. Men ändå.
Jag hänger mig fast vid att allt faktiskt såg normalt ut idag och att jag återigen fick kommentar om att jag hade så fina värden vid förra kontrollen. Och vid att den läkaren jag hade idag inte är en kvinna av stora ord eller glädjesprång.
Nästa väntan är påbörjad. Tre dagar till torsdag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En varm gratulation här också, jag ser fram emot en glad rapport på torsdag! Varma kramar!
Hihi, slår vad om att du inte räknade dagar sådär när du var gravid förra gången, men fattar förstås. Jag hade också räknat dagar och nojat.
Ser fram emot att för höra om tickelitocket på torsdag.
Kram m.
Åh grattis! Vet att man är nojjig i början, men åh så underbart att få se den där pricken!
Skicka en kommentar