Ibland, när tankarna vandrar bortanför behandlingar, graviditet och bebis, så kommer andra funderingar: Hur mycket vet man egentligen om hur ivf, och i vårt fall icsi, påverkar de kommande liven. Huruvida hormonbehandlingarna leder till cancer för min egen del skakar jag av mig. Men icsi har man bara gjort lite mer än ett årtionde så så där väldigt mycket kan man väl inte veta? Tänk om det visar sig att icsi-barn drabbas av en dödlig sjukdom i tonåren? Eller lider av.... någonting som man ännu inte upptäckt? Eller.... liksom bara exploderar om de kommer i närheten av någonting som man inte insett ännu? Ologiskt? Tja, kanske det. Men ändå.
Vår son är en väldigt livlig, aktiv, stark och intelligent liten kille. Fantastisk på alla sätt. Om det nu är så att han stammar från en alldeles särskilt stark spermie som, mot alla odds, lyckades ta sig fram till ett ägg och befrukta det, så passar det alldeles utmärkt väl in i hans personlighet. Om det nu istället väljs ut en spermie som förs in i ägget mekaniskt så innebär det ju att den spermien inte klarat av att fixa det själv. Blir det då ett barn med mindre.... kraft? Livskraft? Överlevnadskraft?
Om nästa barn är ett lugnt, sävligt, mindre intelligent barn - kommer jag då att fundera på om det beror på sättet som befruktning skett på?
Äh, jag vet inte. Egentligen litar jag på vetenskapen, tror egentligen inte att vi befinner oss i något science fiction-projekt som det kommer göras skräckfilm av om några decennier, utan tror att det det här är stensäkert och att mina funderingar är fullständigt utan relevans. Men ändå. Ibland...
Är det bara jag som har sådana funderingar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag jobbar hårt på att förtränga sådana funderingar och på att tro på läkarna som säger "allt är preciiiiiiis som vanligt"...
Rena rama strutsmentaliteten, jag vet. Huvet ner i sanden bara!
Kram m.
Åh, några såna tankar har jag aldrig haft kring ivf-en. Jag tror faktiskt inte att det spelar någon roll hur befruktningen går till eller att det skulle påverka barnets fysiska eller psysiska förmåga i livet.
Men det är nog inte så konstigt att man tänker en massa existensiella tankar när man håller på med det här.
Du är absolut inte ensam. Framför allt när det gäller ICSI, som vi också gör. I en vanlig IVF-behandling är det ju trots allt den starkaste spermien som vinner men så är det ju inte i ICSI, så visst finns de tankarna hos mig också. Men precis som du och M blundar jag och låtsas att det regnar lite till...
Kram!
Min son är gjort via icsi och han är också väldigt livlig och interlligent. Varför skulle det vara mer konstigt att de injecerar spermien i ägget, än om man blir gravid på naturlig väg?Det föds ju massor av människor som har diverse "fel" och sjukdomar och som har kommit till den vanliga vägen. Jag tror att om det inte är ett tillräckligt starkt embryo så blir det missfall, så borde det ju vara. Om det skulle vara ett svagt och icke livsdugligt embryo skulle det aldrig klara en nedfrysning och upptining exempelvis. Man får lita på läkarna och dess kunskaper.
Du har fullständigt rätt Anna-Bell!
Mina funderingar är naturligtvis inte logiska och grundade på fakta, utan mer en rädsla för det okända. En känsla av science fiction. För hur skulle man annars kunna bli gravid av nässpray och substanser från en kinesisk hamster (eller vad det nu var det stod på innehållsförteckningen)? Men jag inser också att det faktiskt funkar. Att det är helt vanliga underbara fantastiska människor som föds efter ivf. Men visst är det underligt!
Skicka en kommentar