En liten flicka!?!?

Idag var jag på NUPP-ultraljud. Och lärde mig nya saker:
Inte bara nackspalten utan även näsbenet och hjärtats högra klaff ger indikation på hur stor risken för Downs Syndrom är. Dessutom kontrollerades hjärtljuden, blodflödet och alla organ. Allt såg "utmärkt" ut och läkaren var mycket nöjd. Vi ligger under genomsnittsriseken för DS för kvinnor i min ålder. Bra!
Är man 35 år har man automatiskt 1:200 (ungefär). Om man bara tog hänsyn till nackspalten hade jag 1:1252. Bra redan där, och då hade han inte lagt in parametrarna för hjärtklaffen och näsbenet, vilka även de såg perfekta ut.
Svaret på blodprovet får jag på måndag, men visar det inga konstigheter nöjer vi oss så här och avstår fostervattensprov. Även om det kanske hade varit skönt med livrem och hängslen...

Men inte bara det. Innan läkaren började undersökningen frågade han om vi ville veta kön om han kunde se. NU? I vecka 13? Ja, det var tydligen fullt möjligt. Och enligt honom är det en liten flicka i min mage!!! :-o Jag som var så säker på att det var en "Anton"! Jag känner mig helt överrumplad, inte för att det är en tjej, utan för att vi faktiskt redan vet. Jag var nog inställd på att det skulle dröja ett bra tag till innan det syntes på ultraljud, men tydligen finns det någon grej (varken jag eller maken förstod vilken trots att vi frågade en extra gång, men vi får skylla på språket.) som pekar neråt på pojkar och uppåt på flickor (nej, vi pratar inte om könsorganet här!) och enligt läkaren var det inget tvivel.

Så nu vet vi. En liten tjej. Undrar om jag ska shoppa en liten klänning så jag kanske börjar förstå snart. För det tar nog ett tag att smälta det här. Men jag ska få en dotter!