Blodprov och piller

I förrgår var jag hos gyn och tog blodprov. Tre rör för att kolla skydd mot Röda hund, rhesus-faktorn (vet redan att jag har 0, men de vill väl också testa) och ett antal sjukdomar och annat. Sköterskan som tog blodproverna frågade hur jag mådde och när jag berättade om illamåendet och hulkandet fixade hon in mig till läkaren med en gång. Snällt!

Läkaren själv hummade, plockade fram alla sina böcker och började ställa tusen frågor: Är det lika illa hela dagen? Utlöses det av lukter? Smaker? Hur känns det om jag lägger mig ner? Fryser jag? Svettas? Är det bäst om jag är ute eller inne? osv, osv, osv.
Till slut hummade hon lite och skrev ut ett b-vitaminpreparat och ett åksjukepiller. Va fan!?!? Sist jag var gravid var det inget snack om saken och jag fick kraftfulla Postadoxin på stört. Nu finns inte det läkemedlet längre av någon anledning (kanske har det med den lilla biverkningen 18 timmars sömn/dygn att göra?) och jag ska tugga homeopatiska b-vitaminer istället.
Gissa om de hjälpt? Nope.

Kanske måste man "tro" på läkemedlet för att det ska funka. Men jag är icke troende. Hellre sockerpiller med placeboeffekt (så länge den effekten verkligen infinner sig) än homeopatpiller och akupunktur. Jo, för akupunktur funkar inte heller på mig. Sist gjorde jag en en serie "förlossnigsförberedande akupunktur" som skulle förkorta min förlossnig med två timmar. Den tog till slut 91 timmar och avslutades med kejsarsnitt. Utan akupunktur - 93 timmar? Hrm...

Nåja. Jag kräks vidare. Och är tacksam för det.