Nu är jag hemma igen med en liten pyttebebis! :-)
När vi kom in till sjukhuset i fredags var blodtrycket bättre igen, men huvudvärken och svullnaden i ansiktet kvarstod. Jag undersöktes och de sa att jag skulle läggas in för observation så att vi kunde hålla kvar henne i ytterligare "en vecka eller två. Eller, nja, kanske inte två." Så jag förberedde mig mentalt på en lång trist sjukhusvistelse tills läkaren till slut frågade om jag kände av något annat. Jag svarade att mina ögon kändes lite svullna och konstiga varpå hon genast testade mina reflexer i knän och armar (kopplingen till ögonen fattar då inte jag...?) och konstaterade att mina reflexer var utslagna. Havandeskapsförgiftningen hade satt sig på nervsystemet, konstaterade läkaren. "Då gör vi snitt nu istället." Nu??? Nu. Nu!
Jag förbereddes, fick eda och rullades in i operationsrummet. Väl där fick jag ett blodtrycksfall så jag började kräkas, men det gick snabbt över. Operationen var helt okej, även om jag tydligen var helt vit i ansiktet enligt maken. Efter en liten stund hörde vi ett litet skrik och läkaren kom runt det stora skynket och visade upp en liten, smetig, mörk ihopkrupen bebis med mycket hår. Vår lilla flicka!
Hon undersöktes och allt var som det skulle. Sedan fick mannen hålla henne och sitta brevid mig så jag kunde titta på henne medan jag syddes ihop. Därefter gick de två upp till förlossningen dit jag också rullades upp när jag var färdigsydd. Några timmar senare fick jag åka in på mitt rum, stolta storebror fick komma och titta på sin syster och allt var över.
Eller rättare sagt; Nu börjar det!
Det var en hiskeligt lång resa. Många egna försök att bli gravid. Tre inseminationer. En överstimulerad ivf med äggplock men utan återföring. Ett frysförsök. Ännu en ivf. En graviditet med komplikationer och sjukhusvistelse och otaliga kontroller. Ett kejsarsnitt. Och en för tidigt född liten bebis. Men NU! Nu börjar det härliga!!! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
GRATTIS!!! Det är så underbart att glädjetårarna rinner. Så skönt att allt gick bra trots akut snitt. Och visst är det så, det är nu det hela börjar :-). Många kramar till dig och hela familjen
GRATULERAR SÅ UNDERBART!!!! Jag har tänkt så på er och vet inte hur många ggr jag kikat in hos dig och hoppats få läsa hur det gått. Skönt att allt gick bra till slut och att alla mår bra. Blir lite avis att du faktiskt har din lilla bebis hos dig nu för som du vet går jag fortfarande och väntar...
Vi har ju varit på dagen synkade sedan ÄP och ET, får väl se hur långt efter jag blir till vårt stora äventyr också kan börja.
Massor med kramar Z
Jippie vad härligt. GRATTIS! Äntligen. Och som sagt, nu börjar det!
Jag har varit så nyfiken och tänkt så på er sen du sist skrev. Har tittat in här och tänkt att "nu är Clara här". Och nu är hon det!
Ta hand om dig och familjen!
Kram m.
Stort GRATTIS till lilla Clara! Det är egentligen ett lite futtigt ord i sammanhanget, för något så stort. En ny fantastisk liten människa!
Varma gratulationer!
Massor av grattis!!
Anna-Bell
Skicka en kommentar