Lipsill

Jag är helt utan kontroll just nu. När det gäller tårar ialla fall.
Jag gråter när jag sjunger klassiska barnvisor för sonen. Jag störttjuter när jag läser att någon separerat och tänker på min egen separation - för SJU år sedan. Jag gråter till och med till löpsedlarna. Nyheterna är förbjudet område. Ordet "död" får mig att flippa ur fullständigt.
Förra graviditeten (ja, nu kommer jag dragandes med den igen) grät jag till all tvättmedelsreklam. Ja, för de blev ju sååå lyyyckliga när det blev så rent och vitt...

Lite labil kanske...? ;-)

Rosa

Svärföräldrarna kom på besök och hade med sig ett litet paket. Mellan silkespapper låg tre små rosa plagg. En liten tröja och två små bodies. Så små, så små...
Det känns fortfarande overkligt (hoppas jag inte fortfarande skriver det om ett halvår!), men jag njuter. Tror jag ska shoppa mig några små klänningar också, bara för att det är så mysigt.

Massage

I det här landet får man massage på recept om man har gravidhuvudvärk. Detta recept betalas sedan av försäkringsbolaget.
Så idag har jag haft min första njutningsfulla halvtimma hos en trevlig man med sköna händer. Vi har date en gång i veckan framöver. Känns som en fantastisk lyx!

Namn

Efterssom vi redan vet (om inte läkaren tog fel) att det är en liten tjej i magen har stora namnfrossan just börjat. Det är inte helt lätt att hitta något som funkar på alla de tre språken som talas i det här hemmet. När jag föreslår svenska namn ser maken ut som om jag fått ett slag mot huvudet och inte kan tänka klart längre. Han föreslår namn som är så fula så man studsar. Vad göra?
Jag vill ha ett vackert, feminint namn som inte är för kort och inte för vanligt. Helst svenskt, men inte omöjligt att uttala på andra språk. Av språkskäl bör det heller inte innehålla K, H eller R.
Sug på den ni! Och kom gärna med förslag!
Det perfekta namnet är Vendela. Ja, förutom att min brorsdotter fick det namnet i november och "Vendi la" betyder "Sälj henne" på italienska. Inte idealt.

Clara är det enda som vi båda tycker pekar åt rätt håll. Men det är lite för kort, innehåller R och är inte svenskt. Fast rätt sött ändå. Tur att vi har ett halvår på oss!

PS.

Måste göra ett tillägg till förra inlägget:

Det var inte menat som klag och gnäll. Mer ett konstaterande av läget. Jag mår oerhört mycket bättre än förra graviditeten och har gott hopp om att snart vara i högform igen.
Och framföralllt - JAG ÄR FANTASTISKT GLAD OCH TACKSAM!!!

Status och jämförelse

Illamåendet börjar nog (peppar, peppar...) att avta nu. Jag kräks fortfarande ibland och käner mig groggy, bakis ungefär, men det går åt rätt håll.
Foglossningen däremot håller på att knäcka mig. Efter en dag i rörelse blir det tre dagars kvidande på soffan. Undrar hur det här ska gå till sommaren!?!
Näsan blöder fortfarande av och till så slemhinnorna är nog sköra och torra. Ögonen är också lite torra så jag piffar upp dem med ögondroppar ibland.
Hemorojder... Ja, men inte nämnvärt. Måste försöka trycka i mig mer plommon och vatten, men inget av det står på min favoritlista.
Kliandet på mage, bröst, rygg, armar och ben börjar också avta. Hurra!
I övrigt... Tja.

Efterssom jag hela tiden tjatar om hur min förra graviditet var (förlåt!) måste jag ju dessutom lägga till en jämförelse av då och nu. Jag inser att det inte är av intresse för någon annan än mig så nedanstående kan ni lugnt strunta i. Ni missar inget! ;-)

Kräkningar
Då: Kräktes jag från det att jag öppnade ögonen på morgonen till kl 15 på eftermiddagen. Till vecka 14 eller så. Därefter var det mer sporadiskt under dagen. From vecka 20 någon enstaka gång varje dag. Sista kräkningen registrerades i vecka 30.
Nu: Har jag kräkts ett tiotal gånger, men hulkar i stort sett varje dag. Nu börjar det dock avta även om ett lätt illamående finns kvar.

Foglossning
Då: Kände jag inte av någon foglossning alls under hela graviditeten.
Nu: Kände jag av den redan i vecka 6, hade ont i vecka 8 och rejäla smärtor och måste vara stilla i vecka 12.

Hemorrojder
Då: Kom i slutet av graviditeten.
Nu: Kom innan vecka 10.

Kliande
Då: Kliade brösten och resten av kroppen så jag höll på att bli tokig i början av graviditeten och återigen runt vecka 18.
Nu: Har det kliat liknande och börjar nu avta.

Halsbränna
Då: Kände jag av det några gånger i slutet.
Nu: Har jag kännt av det några gånger redan nu. Besvärande är det dock inte.

Näsblod
Då: Till och från när jag snöt mig.
Nu: Likadant.

Huvudvärk
Då: Började jag få huvudvärk flera gånger i veckan under sista halvan av graviditeten. Avhjälptes effektivt med professionell massage en gång i veckan.
Nu: Har huvudvärken redan börjat sedan några veskor tillbaka. Flera gånger i veckan måste jag kurera med paracetamol. Lyckligtvis börjar jag gå på massage redan på tisdag. Lyx!

Det var det, det.

En liten flicka!?!?

Idag var jag på NUPP-ultraljud. Och lärde mig nya saker:
Inte bara nackspalten utan även näsbenet och hjärtats högra klaff ger indikation på hur stor risken för Downs Syndrom är. Dessutom kontrollerades hjärtljuden, blodflödet och alla organ. Allt såg "utmärkt" ut och läkaren var mycket nöjd. Vi ligger under genomsnittsriseken för DS för kvinnor i min ålder. Bra!
Är man 35 år har man automatiskt 1:200 (ungefär). Om man bara tog hänsyn till nackspalten hade jag 1:1252. Bra redan där, och då hade han inte lagt in parametrarna för hjärtklaffen och näsbenet, vilka även de såg perfekta ut.
Svaret på blodprovet får jag på måndag, men visar det inga konstigheter nöjer vi oss så här och avstår fostervattensprov. Även om det kanske hade varit skönt med livrem och hängslen...

Men inte bara det. Innan läkaren började undersökningen frågade han om vi ville veta kön om han kunde se. NU? I vecka 13? Ja, det var tydligen fullt möjligt. Och enligt honom är det en liten flicka i min mage!!! :-o Jag som var så säker på att det var en "Anton"! Jag känner mig helt överrumplad, inte för att det är en tjej, utan för att vi faktiskt redan vet. Jag var nog inställd på att det skulle dröja ett bra tag till innan det syntes på ultraljud, men tydligen finns det någon grej (varken jag eller maken förstod vilken trots att vi frågade en extra gång, men vi får skylla på språket.) som pekar neråt på pojkar och uppåt på flickor (nej, vi pratar inte om könsorganet här!) och enligt läkaren var det inget tvivel.

Så nu vet vi. En liten tjej. Undrar om jag ska shoppa en liten klänning så jag kanske börjar förstå snart. För det tar nog ett tag att smälta det här. Men jag ska få en dotter!