Sekundär barnlöshet

Jag läser andra IVF-bloggar och känner inte igen mig. Självklart inte, efterssom jag är sekundärt barnlös. Dvs vi har ett barn men lyckas inte få ett andra.

Katerina Janouch skriver så här;
Omgivningen är ofta obarmhärtig. Vaddå, ni har ju redan ett barn? Tänk på de RIKTIGT barnlösa, som inte ens har det! Men sorgen blir inte mindre för att andra har det värre. Sorgen gör kanske ännu mer ont när den inte är helt legitim. När få förstår.

Det pratas mycket om barnlöshet. Den sekundära barnlösheten tas inte upp lika ofta. Fast de som drabbas sörjer och längtar - samtidigt som de känner sig osedda av samhället.

Det handlar ofta om en nästan förbjuden längtan. I omvärldens ögon ska man vara tacksam för att man fått åtminstone ett barn. Hur förklara den avgrundsjupa sorgen, längtan efter en barnaskara som inte blev? Hur kan man vara så ledsen fast man redan har ett högt älskat barn?

Nej, vi är inte ofrivilligt barnlösa. Men vi har ofrivilligt en mycket mindre familj än vad vi önskar.